Om AnnAn Design


Det första plagg jag sydde var en klänning till min mamma på hennes 50-årsdag. Jag var tio år och klänningen väldigt enkel, två raka stycken med en

V-ringning och ett band i midjan, inspirerad av  syrrans strandklänning. Efter det har design och sömnad ständigt varit en del av mitt liv.

Allt från babykläder till bröllopsklänningar har passerat mina symaskiner.

År 2006 startade jag med design och produktion av min damkollektion i linne - AnnAn Design. Några år senare köpte jag ett gammalt missionshus utanför Alingsås som inreddes för boende åt sönerna och mig i den stora kyrksalen med 4,5 m takhöjd drog vi in 3-fas för industrisymaskiner och fick plats för en stor ateljé. Vi producerade plaggen på plats men under perioder även i Estland.

En fantastiskt rolig tid med modevisningar i ateljén som trots att den var stor inte rymde alla gäster, då fick även vårt vardagsrum byta skepnad och öppnas upp och göra stora salen ännu större! Mycket mässor för både fackfolk och publik åkte vi på men hade även lönsömnad åt andra företag. Det hade aldrig fungerat utan min älskade familj och vänner som hjälpte mig på många sätt. Det hade aldrig fungerat eftersom min kropp och senare även min hjärna, inte var med på banan om tempot som rådde…













Tio år senare beslutade jag mig därför att gå nya steg med AnnAn Design. Mitt missionshus såldes och ateljén blev betydligt mindre. Detta efter att jag till slut tvingats inse/acceptera att min ryggmärgsskada 25 år tidigare inte längre gick att förneka. Jag var för sjuk för att kunna fortsätta på samma sätt. Men det var en stor sorg att tvingas slå igen och lägga alla mönstren på vinden, skulle allt skapande och slit vara förgäves? Kvittot på hur omtyckta mina modeller var kom från kunder som undrade var de nu skulle få tag i lika sköna brallor? Under några år hade jag haft med min kollektion på Symässor i Stockholm och Göteborg. Där hade jag fått många frågor om jag sålde mönstren vilket jag sagt nej till, men kanske var det nu precis det jag skulle göra?


Och där kom idén att faktiskt kunna skapa vidare, nu bara på ett annat sätt! Det var ju inte jag som behövde sy längre, det är många som gillar att sy och vara kreativa. Jag släppte de första mönstren 2016 och har sedan dess mötts av så mycket syglädje vilket är fantastiskt roligt! Jag kan fortsätta skapa fler modeller vilket är det arbete jag gillar allra mest. Jag är en gammal hantverkare och gör alla mönster för hand, även graderingen.







För tillfället finns inte mönstren att köpa vare sig hos AnnAn Design eller våra återförsäljare.

Jag har kommit till en punkt där jag behöver reflektera över livskvalitén och därför ägna mig helt åt fritt skapande med textilier i olika former. Jag arbetar en hel del med skapande av åkerbrukade textilier, med fokus på denim som är det plagg som kostar miljön mest att producera. Så småningom kommer jag att ägna mig åt sömnadsmönster igen men när det blir får tiden utvisa.


Om du har frågor om mönstren kan du maila till

info@annandesign.se

       eller skriva i FB-gruppen         

Vi syr med AnnAn Design mönster


Följ mig gärna på FB AnnAn Design

& Insta AnnAnDesign_Sewing_Pattern

Länkar hittar du längst ner på sidan


Jag skadade min rygg som 22-åring, ni alla runtomkring mig - du som känner mig väl, de som känner mig lite mindre och kanske hört det av mig någon gång- vet att det var ganska illa. Jag opererades och först visste inte läkarna om jag skulle kunna gå igen.

Ett stort kaos men jag fick gåvan att lära mig gå igen och jag har förmågan att gå fortfarande kvar. Så mycket jag faktiskt kunnat göra även om nervsmärtan och mitt spastiska ben blev min envise följeslagare.
















Efter 25 år startade en långsam process mot insikt och acceptans vilket har resulterat i att jag äntligen har förstått vad en inkomplett ryggmärgskada faktiskt är, tack vare Neurorehab

i Borås. Det var inte, som jag varit så rädd för, att ge upp, när jag sa ja till att börja använda rullstol. Det var tvärtom att acceptera min kropp och att få energi över istället för att ständigt kämpa för att bevisa att jag kan. Att förstå att jag duger ändå utan att hela tiden prestera ”-För jag kan ju gå, det gör bara lite (vansinnigt) ont!”

Varför det blev så hänger starkt ihop med att jag inte fick den nödvändiga rehabilitering och insikt som behövdes som nyskadad, ung och envis ville jag hem för tidigt från rehab. Inte något att fundera för mycket över, det går inte att göra ogjort utan istället är jag oerhört tacksam för den vård jag fått de senaste åren.


Det som jag har kvar att läka ifrån är den hjärntrötthet som blivit efter väldigt många år av nervsmärta som ständigt stressat min hjärna.

Den verkar däremot vara svårare att läka, men ett steg i taget leder mig sakta framåt.


Tack till min familj och vänner, ni som genom åren har stöttat, tröstat, peppat, bromsat och ibland skällt på mig

- utan er hade jag inte varit stark!